Everything's so blurry, and everyone's so fake.

you eat, you’re fat. you don’t eat, you’re a freak. you drink, you’re an alcoholic. you don’t drink, you’re a pussy. you read, you’re a nerd. you don’t read, you’re stupid. you tell a secret, you’re an attention seeker. you don’t tell a secret, you’re still attention seeking. you let someone in, you’re easy. you don’t let someone in, you’re too uptight. you smoke, you think you’re cool. you don’t smoke, you’re a loser. you’ve had sex, you’re a slut. you haven’t had sex, you’re a frigid little bitch. you wear make up, you’re a slag. you don’t wear make up, you’re ugly. you can’t please anyone. ever.


Are we finally okay?


Vet inte hur saker känns nu riktigt. Det är iallafall på rätt håll. På väg uppåt, och det är det viktigaste.
Och vi klarar ju det här eller hur?

Waiting on the world to change

Lyssnar på john mayer, borde sova. Och ja, av mitt och karros samtalt tidigade att döma skulle det inte kännas fel att krypa ner och sova tillsammans med någon. Eller ha någon som håller en vaken hur trött man än är med sms. Nej nu klev jag nästan över tröskeln ner i det emotionella träsket. Måste upp därifrån fort. Gonatt.

for broken hearts


Bild tagen i burvik 09
Kan man sakna något man egentligen aldrig haft? För om man kan det, så gör jag verkligen det nu.

STUDENTEN


När bror min tog studenten 2009

Har varit i stan. Har sett skrindor fulla med glada studenter åka förbi. Har sett ballonger, champagne, vita hattar. Har hört glada rop och ''vi har tagit studenten, ja vi har tagit studenten'' sång. Kände hur jäkla lycklig man blev av att se dem. Om två år är jag själv där, två år..  Det kommer vara underbart då det är vår tur att leva om när vi åker stan runt. Men det kommer vara sorgligt som fan. Att skiljas från klassen och kastas ut i en framtid man inte vet någonting om. Men, det problemet tar vi då. Just nu längtar jag bara till att stå med hela spmj där och sjunga för fulla muggar!

forever will be enough


Alltså jag har en känsla. Vet inte riktigt vad den innebär dock. Vet inte än. Vet inte om jag vill veta än. Känner lite att det jag och Amanda kallar förändringens vindar har börjat blåsa igen. Får se vad som kommer från det, men jag hoppas det är något bra. Det måste vara något bra. Jag hoppas den plockar upp mig och tar mig på en åktur jag inte kommer glömma. Någonsin.


erase and rewind


Är så trött, ren utmattning av alla tankar. Åh denna väntan och längtan. It kills me. Gonatt världen.

TVÅ STEG FRÅN PARADISE

Rhodos. Har aldrig varit på ett finare ställe. Har stått mitt i paradiset.


see the lightning in my eyes


En liten tanke som växer i storlek. En snabb ilning genom kroppen som hugger till, oväntat men så jävla kraftfullt. Då vet jag att det är kört. Igen.


haha jag måste vara galen.

SPEAK THE WORDS I WANT TO HEAR

 

Oh we get together. But separate's always better, when there's feelings involved.



.


YOU FLIPPED MY WORLD UPSIDE DOWN

sorry about that.


YOU'RE THE ONLY ONE WHO EVER DROVE ME CRAZY

 



i'm so very sorry


Detta blir ett jävla långt inlägg, men jag anser detta viktigt.

Jag gör saker jag inte gjorde förr. Jag har helt plötsligt mycket inbokat. Jag har helt plötsligt blivit en ''ska se om jag kan boka in dig i min kalender nån gång'' tjej. Jag är inte som förr, det är bara att facea det. Totalt förändrad men på ytan identisk. Det är lite sorgligt faktiskt. Trodde inte att jag skulle bli en sådan upptagen människa, men så är det, och det är jag både väldigt glad över och samtidigt ledsen. Gymnasiet har förändrat så jävla mycket. Jag har skitkul, det kan jag inte säga nej till. Jag fyller dagarna med saker som jag verkligen har lust med. Mer impulsivt känns det som, jag har börjat få allt svårare att lova och bestämma saker. Det vet jag, och jag vill verkligen be om förlåtelse till er jag gjort/gör så mot och jag förstår om mina broar är brända vid det här laget. Men jag hoppas att det inte är så. Jag ska försöka bättra mig, känner mig som en idiot. Men jag lovar, jag ska försöka. Jag tränar, jag jobbar, jag pluggar och jag umgås med folk, mycket händer just nu i mitt liv. Jag får ingen ordning på någonting. Det är ingen lögn när jag säger att jag saknar det gamla, skulle aldrig ljuga om det, men ibland funkar det kanske inte att hålla fast vid det gamla.. hur mycket man än vill. Men som jag sa, jag ska försöka, hope that's alright. Jag är ledsen.

dont you ever feel like you're less than fucking perfect

true story

Varför denna ständiga utseendefixering när kärleken ändå sägs vara blind?

 


so i've already told you my whole lifestory

Lyssnar på gammal musik som påminner om bra tider och shit vad jag ibland önskar att saker bara kunde vara som de var förr. Jag säger inte att jag inte trivs som det är nu, jag säger inte att jag inte är nöjd. Men kan inte låta bli att backa och bläddra bakåt i minnena. Undrar om någon någonsin skulle kunna förstå denna saknad..

burvik 09, bland det bästa jag gjort


ursviksskolan tidig höst 09


kemilektionerna med fräna brills, höst 09


jag elvira och marias försök till nyttiga kvällar


väldigt tidig höst i urs, minns att jag väntade på folk så vi kunde dra till grottan och bara stod ute på balkongen och log som en fåne för att jag var så jäkla genomglad.

SCREAM, AIM, FIRE

Under mina nu 2 år och ca 3 månader och 20 dagar som jag har kvar på gymnasiet tänker jag hinna:

• ta körkort
• roadtrip genom sverige, får bli när jag har körkortet
• fara på festival!!!!
• leka ninja på skolan och bomba yngre med vattenballonger
• campa någonstans långt härifrån (vilket förmodligen kommer ske i samma sväng som festivalen)
• åka utomlands med vännerna, blir väl nåt billigare, men usa vore verkligen nånting att sikta mot!
• sova under bar himmel på en strand


Finns nog mer jag ska komma på, men detta är det som poppar upp nu. Inser också att av nästan alla punkter på denna lista att döma..måste jag börja spara pengar ganska snart haha.


unstoppable

Det känns ändå..bra nu. Eller okej iallafall. Känner mig inte helt kastlös just nu, och får jag känna så åtminstone, ja då duger det för mig.

DU SKULLE BARA VETA HUR MYCKET JAG SAKNAR DIG!

inga konstigheter

kommer ändå älska dig tills jorden går under, ditt mangolida tixmongo.

 


För den som orkar läsa

Ibland får man lov att skärpa sig, ta sig i kragen och inte vara så jävla mesig. Jag är en mes, en verkling.. en sån som hatar att försöka. Men samtidigt en vinnarskalle som är så rädd för att förlora att jag håller mig ifrån att ens spela. Hur går det ihop? Vinnarskallar brukar vilja tävla om allt, de vill alltid visa att de alltid kommer vara bäst och på så vis alltid vinna. De vill tävla för att vinna. Tävlar man inte, vinner man inte. Det säger ju sig självt. När jag var liten tävlade jag om allt. Springtävlingar, vem som tappade tänder först, vem som kunde äta snabbast u name it. Förlorade jag välte jag saker, skrek och gjorde ett jävla liv i luckan. Men vann jag så vrålade jag av lycka och gjorde inget för att dölja stoltheten. Mitt motto var "det handlar inte om att vinna, utan att se till att de andra förlorar" Men jag tror att jag glömt hur härligt jag faktiskt tycker det är att vinna eftersom jag sällan vill försöka längre.

Ingen aning varför jag skrev dedär där uppe egentligen. Är på dåligt humör, nervös, träningen gick skit, jag mår illa och håller på att börja grina av trötthet. Vad fan är det för sorts vinnarskalle egentligen?  När fan ska jag sträcka upp mig själv och sluta vara så jävla pussy? Borde ta tag i det nu, hitta tävlingsmänniskan i mig på en gång och se till att vinna.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0