DON'T BLAME IT ON THE BOOBIE

idag har det varit humor på hög jävla nivå, eller så kan det ha berott på den helt vilda tröttheten

- vi sprang ikapp med en barnfamilj och alla skrattade som glada idioter, kände gemenskapen flöda ahih.
- jag sprang in i en pelare och slog mig, hårt.
- jag och maja upp altan dörren och skrek skellefte aik heja ramsor åt några fulla, bögiga djurgården fans som faktist började hela kriget, sdom stod utanför oss och brölade med pubertets stämmor sen skrek vi ju som sagt tillbaka och ja...dom blev surkartar
- blame it on the boobie

aja imorron kväll går tåget hemåt, så snart är vi tillbaks i norrland igen. Känns väl, sisådär. Inte helt rätt och inte helt fel men i guess att man måste resa för att veta vars man hör hemma.
puss


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0