jossewn

alltså.. jag vill verkligen hård flänna och blir helt slut i hela kroppen när jag titta på bilder från hösten och tänker på att gymnasiet komemr närmara. Jag vill aldrig i hela mitt liv lämna ursviken , snacka om att älska ett ghetto men de är så sant. Alla kontakter man vill hålla ihop med kommer ändå hamna långt bort , det bli aldrig samma sak. Och nu håll ja på att börja grina för att allt kommer bli åt helvete med det gamla man älskade så mycket.
Nu orka jag knappast leva , kan int gymnasiebögen dra åt helvettes skitanal?