The fire killed you like a motherless child

Stressa. En gång stressad, alltid stressad.
Jag ha just flängt hem från verkstan, ska nu kasta i mig middag, packa väskan till mamma, packa en väska till umeå och bestämma med folk vad som gäller, dra på träning, komma hem 10 och duscha och sminka mig, sen dra till amanda eller linda i ursviken. Kan någon bara döda mig nu? Hjärtat kommer ju förfan stanna snart i ren protest mot all stress ändå.

Jag hoppas ändå på en trevlig kväll, om jag får nån klarhet vad som blir av snart. Känner att jag kommer va helt slut sen. Uhuh, jag är så förbaskat trött. Vad vinner jag på lov liksom? Är ju lika död som när jag går skola ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0