I cant stand watching my life fall inte pieces again.

Joel har farit- jag vill gråta.
Skolan börjar imorgon- jag vill gråta.
Jag kommer inte kunna sova ikväll- jag vill gråta.

Fan nu börjar allt det dåliga igen. Kan ingen bara döda mig? Typ nu? Blir fan genomdeprimerad av att skolan börjar om. Känns inte bara "åh så jobbigt, vill ha lov en vecka till". Känns "dra åt helvete, jag kommer ändå inte överleva denna termin så varför inte bara begrava mig nu?" och "okej.. där försvann livsgnistan". Fyfan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0