jossewn

Vet inte vad det är med mig nuförtiden. Är helt orkeslös, vågar knappt lite på någon och där inräknat mig själv. ALLT är så jäkla jobbigt så jag vet inte vars jag ska ta vägen. Vill bara ligga under täcket och fan inte komma fram nåt mer. Vet inte vad jag vill med nåt, vet inte vad jag ska skriva för att nån ska förstå. Förväntar mig ingen medkänsla. Vet inte ens varför jag skriver det här, kanske för att ge nån sorts förklaring till varför jag inte är mig själv nu. En förklaring till varför jag är konstig och inte finner ord. En förklaring till varför jag inte kan stå ut med någon just nu, eftersom jag inte kan stå ut med mig själv.
Fattar inte när allt blev såhär svårt? När blev jag så svår?
Livet ska inte vara så svårt, jag blir galen. Bokstavligen.